Skyfallet tog dem med storm!

Tänk er att familjen går och lägger sig en tisdagskväll. Allt är som vanligt. De tre barnen har sina egna rum klara i källaren efter en lång och stor renovering som avslutades ett halvår tidigare. Nästa morgon väntar jobb och skolstart.

Tror alla.

Några timmar senare kommer dottern Lova upp till föräldrarnas sovrum. Regnet som vräkte ner över Gävle har letat sig in i källaren genom avloppsrören.

– Det var kaos och allt flöt omkring, minns Lars Winges.

Familjen visar fem månader efter den där natten runt i huset som varit en byggarbetsplats sedan dess. Men nu ser det, äntligen, lika fint ut som innan.

– Ja, det ser faktiskt ut precis som det gjorde innan översvämningen. Vi kände inget behov att för egen del bekosta några förändringar eftersom källaren redan var som vi ville ha den.

VAD HÄNDER? Familjen Winges tog bilder när vattnet steg.

De hade slagit ut väggar och gjort om till rum för de tre barnen, tv-rum, badrum med bastu, förråd… Den luttrade pappan, som först jobbat hårt med renoveringen och sedan med återstäl- landet efter översvämningen, suckar åt minnet.

Vatten från avlopp i badrum och förråd spred sig över hela golven.

– Vi väckte alla barnen och sedan började vi bära. Lars försökte stoppa vattnet men det gick ju inte. Vi höll på till klockan fem och kunde ändå rädda mycket kläder och elektronik, berättar Pernilla Winges.

Grannarna kom och knackade på och hade också vatten i källaren.

– Vi var lite olika drabbade. Någon hade lika mycket vatten som vi hade, någon bara någon centimeter vatten och någon klarade sig helt, berättar Lars Winges.

De funderar på frågan vad som var värst där och då.

– Var ska man börja? Vad ska man göra? Jag gjorde faktiskt vår skadeanmälan klockan fem på morgonen när vi fått undan det mest akuta. Jag fick svar halv åtta och det första de tryckte på från Länsförsäkringar var personsäkerheten, att vi inte skulle gå ner i källaren om det fanns risk för skador, berättar Lars Winges.

De försökte pumpa ur vatten och mycket rann också undan ganska snabbt. När de så småningom fick besked att det var okej att börja riva tog han hjälp av en kompis.

Länsförsäkringar Gävleborg kom med alternativ för renoveringen.

– Vi valde att vara byggherrar och ta kontakt med hantverkare själva. Vi hade tur som hade kontakt med snickare redan, efter vår renovering, så han kom redan på måndagen. Han har gett offerter som jag skickat till Länsförsäkringar.

Det har inte varit några problem och snickaren har varit enormt stöttande och hjälpt oss mycket.

Paret Winges har skrivit en dagbok om vad som hände. Den var bra att ha i efterhand för    att se vad som hände och hur mycket de själva hade jobbat – och Lars har gjort en utvärdering som kanske försäkringsbolaget kan ha nytta av.

– Först kändes det jobbigt att bo så trångt, alla fem på övervåningen igen i ett sovrum och på soffan i vardagsrummet. Men med facit i hand har nog det tyngsta varit att ha hantverkare som kommer och går från tidigt på morgonen i flera månader. Speciellt i början med saneringsfirman där det var lite svårt med kommunikationen, säger Pernilla Winges.

PÅ GÅNG. Hos Lars och Pernilla Winges är det mesta av källaren återställd nu – men badrummet återstår.

Hela familjen konstaterar att det ändå på det stora hela har gått bra.

– Vårt angreppssätt, efter att vi förstod att vi skulle få bra hjälp av Länsförsäkringar, var att fästa blicken på att allt kommer att bli återställt och att kämpa på i positiv anda. Det var ju som en katastrofzon där i Gävle i augusti, så det gäller trots allt att man har förståelse för att det var en exceptionell situation, säger Lars Winges.

Att allt blev ett enda kaos syns fortfarande på altanen. Någon ska åka skridskor, men var är hjälmen? Täckbyxorna, var är de? Pjäxorna, någon?

– Det har inte varit någon struktur direkt. Man trodde ju inte i augusti att man skulle behöva ha koll på vintergrejorna, konstaterar Pernilla.

Sonen Melker tycker att det var småjobbigt ibland:

– Vi hade så få platser att sova på att vi fick turas om att sova på luftmadrass. Nu är det skönt att bo i sitt eget rum igen, säger han.

I vardagsrummet hade de kartonger som garderober och minns hur det var som ett enda stort omklädningsrum i många månader.

Mellandottern undrade vid något tillfälle om det inte fanns någonstans där hon kunde få vara i fred.

Eh… tvättstugan, kanske?

Familjen visar bilder i datorn och minns.

– Vi fick efter de första kontakterna en egen handläggare i Umeå, Patrik Burman. Han har varit jättetydlig, han har svarat på allt och varit ett stort stöd. Det blir ju många sakfrågor som vi inte har koll på. Ett exempel: Det hade gått hantverkare i trappan så den var skadad. Det visade sig att det inte ingår i försäkringen, det måste vi själva ta upp med entreprenören.

Pernilla är tacksam att hennes man skött mycket av korrespondensen. Det har blivit många mejl och många samtal.

De ser positiva saker med hela situationen också – inte bara att de insett att det faktiskt går att leva med en toalett även om man är fem personer.

– En granne fixade en samling tidigt där vi alla pratade om hur vi hade drabbats, hur

kontakterna med försäkringsbolagen fungerade och liknande. Vi grannar har kommit närmare varandra genom det här, säger Pernilla.

Ja, numera är en av grannarna deras hundvakt.

Eftersom de fick 120 kronor i timmen för eget arbete tog Lars in ungdomarna i IK Sätras P 17-lag där han är lagledare. Tio killar jobbade en lördag med att slänga sopor efter översvämningen.

– Alla vann på det! Killarna tjänade pengar, vi fick mycket gjort och det blev billigt för försäkringsbolaget, säger Lars Winges.

Och även om en del arbete återstår i källaren slår han fast:

– En nära vän till mig gick bort i cancer söndagen innan det här hände och det gör att man får andra perspektiv. Det här handlade bara om materiella ting.