Mer än saker och ting

Hur känns det att förlora alla sina prylar? Femton minuter tog det. Inte mer. Freja Liljedahl parkerade bilen och skulle bara hämta sin kompis och kika en sväng i nya lägenheten, när hon på en kvart blev av med allt hon ägde och hade. 

Svensk collegestudent i Kalifornien. 22 år. Egen bil. Solig morgon. Freja Liljedahl är precis på väg att lämna sin egen lägenhet för att flytta ihop med sina tre bästa kompisar och vi kan se alltihop framför oss; motorvägen, livet packat i kartonger och väskor, pirret i kroppen, känslan att vara på väg mot något nytt. Freja parkerar sin bil på gatan och springer snabbt upp till sin kompis.

– Det tog några minuter. Jag skulle ta några mått och kolla några grejer i mitt nya rum, sedan skulle vi tillsammans åka vidare till Ikea. När vi kommer ut från lägenheten och ner på gatan säger min kompis: ”Är det inte konstigt att man alltid ser glassplitter här, men aldrig några trasiga rutor”. När jag kommer fram till min bil ser jag att ena sidorutan är sönderslagen och inser att hela bilen är tom. Det var en chock. Jag minns att jag började gråta, direkt där och då, säger Freja Liljedahl.

Freja_03_555x300.png

Det som försvann ur bilen den där dagen var inte några enstaka grejer. Det var Frejas hela liv. Allt hon byggt upp och samlat på sig under de dryga tre år som hon tillbringat i USA sedan studenten hemma i Sverige fanns instuvat i den där bilen; kläder, skor, foton, prylar, skolböcker, parfymer, smink. Och priser. Freja är friidrottare och fick som nittonåring ett stipendium från San Diego State University för att studera och fortsätta kasta slägga ”over there”. Alla utmärkelser som hon fått individuellt och tillsammans med friidrottslaget fanns också i bilen: pokaler, medaljer.

Citat_Freja__2_650pxl.png

– Jag minns att jag första dagen efter inbrottet var ledsen över ganska oväsentliga saker, som en parfym. Nu såhär i efterhand är det helt andra saker jag tänker på. Priserna är det som känns värst. Sådana saker som jag hade velat ha kvar som minnen och ta med hem till Sverige. Jag kommer aldrig kunna få tillbaka dem.

Snabb hjälp

Stölden blev aldrig utredd och grejerna har Freja fortfarande inte sett skymten av, trots att hennes namn stod på många av sakerna. Däremot fick hon snabbt ersättning från sitt försäkringsbolag hemma i Sverige.

– Ärligt talat hade jag noll koll på försäkringar på den tiden. Jag ringde mamma och pappa och de sa att jag skulle ringa till Länsförsäkringar som jag var försäkrad genom.

Så jag ringde hem till Gävle och fick jättebra hjälp. På bara några timmar hade jag fått pengar på kontot så jag kunde åka och köpa det mest akuta. Just då hade jag inte ens en tandborste. Det enda som fanns kvar i bilen var en handduk. Som tur var hade jag min dator, plånbok och pass i skolväskan just den dagen och väskan hade jag med mig i handen. Hade den också varit kvar i bilen hade saker och ting blivit ännu mer komplicerade.

Tiden i den nya lägenheten blev inte som Freja hade drömt om. Under lång tid efteråt drömde hon mardrömmar och varje gång hon skulle öppna bagageluckan på bilen var obehagskänslorna så starka att hon var tvungen att ringa och prata med någon samtidigt. Under de sex månader hon bodde i området kände hon sig alltid rädd.

– Jag hade sett fram emot att flytta till den där lägenheten och bo med mina kompisar. Det kändes tryggt, lite som hemma. Men i och med det här blev allt annorlunda och det kändes faktiskt som en lättnad när jag sedan flyttade vidare till San Francisco. Trots att
den här stölden säkert inte var riktad mot mig som person så kändes det obehagligt att någon eller några hade mina saker, med mitt namn på och att de hade varit inne i min bil.

Freja_02_630.png

Säkerheten först

Stölden har satt sina spår, inte bara i form av de saknade prylarna, utan också i Frejas eget beteende. Nu lämnar hon aldrig någonting utom synhåll, även om det handlar om sekunder. Dessutom är hon dubbelt försäkrad, både genom Länsförsäkringar hemma i Sverige och genom ett amerikanskt försäkringsbolag som hon kontaktade direkt efter stölden. Trots allt det mörka som Freja fick uppleva i och med inbrottet i bilen har det också gett henne en ljus insikt.

– Även om jag saknar en del grejer som jag har förlorat så har allt det här ändå fått mig att inse att prylar inte betyder så mycket. Ingen människa skadades fysiskt, det var ju bara saker. Och faktiskt är de inte så viktiga som man tror.

Namn Freja Liljedahl
Ålder 23
Bor San Francisco, USA. Kommer ursprungligen från Gävle.
Gör Jobbar som business administrator på Ikea i San Francisco.
Intressen Idrotta och tävla. Hemma i Sverige kastade hon slägga för Gefle IF från det att hon var åtta år. Tränar hon för att springa halvmaran i San Francisco.

text Cecilia Klang foto Yoorim Soh