När livet vänds upp och ner

De flesta av oss har någon gång funderat över vad vi skulle välja att ta med oss om vårt hem började brinna. Fotoalbumet? Prylarna från barndomen? Eller kanske ett kärt instrument? Håkan Nilsson och Ingela Lönn Nilsson hann varken fundera eller välja. De hade precis dukat klart för en familjemiddag när livet plötsligt vändes upp och ned.

På eftermiddagen den 5 november 2016 var det mörkt och snöslaskigt i Gävle. På Lysgatan 21 på Brynäs förberedde Håkan Nilsson och Ingela Nilsson Lönn kvällens middag. En av döttrarna med familj skulle strax komma på besök; bordet var färdigdukat, vinet och maten redo att intas. Strax efter klockan 17 gick Ingela ut på familjens halvinglasade altan och tände en ljus-lykta. Därefter gick allt väldigt snabbt.

– Ganska direkt när jag kom in igen såg jag ett konstigt sken från altanen och upptäckte att det brann. Jag ropade på Håkan och han sprang efter brand-släckaren. Under tiden ringde jag 112 och jag vet att jag tänkte: om bara brandkåren kommer så ordnar det här sig, berättar Ingela.

Men branden var oerhört aggressiv, mycket på grund av en stark vind som den här dagen blåste i helt fel riktning. Håkan konstaterade att brandsläckaren inte skulle ha en chans och snart därefter krossades glaset i altandörren av hettan och gardinerna tog eld.

– Man var som i chock. Jag stod fortfarande med telefonen i handen när en granne kom och skrek till oss: ”Ni kommer ut NU!” Och det där ”NU”, det sitter fast här inne, säger Ingela och pekar mot tinningen.

– Vi hann inte ta med oss någonting, berättar Håkan. Vi ropade på vår hund Zixten och tog hans koppel i handen. Vi vet att han var runt fötterna på oss när vi stod i hallen. Men sedan var han försvunnen. Vi letade efter honom i ett och ett halvt dygn innan de konstaterade att han hade brunnit inne. Han måste ha sprungit tillbaka in i huset för att söka trygghet.

Trots att brandkåren var på plats efter bara några minuter gick huset inte att rädda. Varken brandlarm med detektorer på samtliga våningar, brandsläckare eller ett snabbt agerande från Håkan och Ingela kunde stoppa branden. Timmarna som följde är surrealistiska. Dottern bokade in dem på ett hotell i stan, hygienartiklar köptes på en nattöppen affär och kläder lånades ihop.

– När vi checkade in på hotellet hade vi alla våra tillhörigheter i en plastkasse och en liten bag. Konstigt nog vet jag att jag mitt i allt tänkte att vi hade sån tur. Jag jämförde oss med alla de människor som flyr från sina hem, som heller inte har någonting. Jag visste ju att allt skulle ordna sig för oss till slut, berättar Ingela.

Bra stöd från omgivningen

Och visst har det ordnat sig. Åtminstone det praktiska. Efter två månaders boende på hotell och i sitt fritidshus i Kilafors flyttade de i januari in i en lägenhet. Huset på Lysgatan var för skadat för att kunna återställas och istället för att bygga ett helt nytt, valde Håkan och Ingela att flytta. De trivs i sin nya bostad, men har inte landat mentalt efter allt som hänt.

– Vi har fått mycket hjälp från våra barn och deras familjer. Håkan och Kristina från Länsförsäkringar har också varit jättebra, det har känts som att de stått på vår sida hela vägen. Och Ocab, företaget som Länsförsäkringar anlitade för att sköta saneringen, har varit helt fantastiska, säger Håkan. Ingela håller med:

– Men visst blir man trött efter allt som hänt. Det har varit mycket att fixa, alltifrån att skriva listor på lösöret, till att lära sig hur nya prylar fungerar. Förr njöt jag verkligen av allting som var nytt, men nu när allt i ens liv är nytt är det inte lika roligt.

Lyckligtvis kunde en del saker från livet på Lysgatan räddas. Hela källarplanet hade klarat sig från lågorna och kunde saneras. Vissa prylar i bostads-ytorna kunde återställas, mycket tack vare saneringsföretagets noggranna arbete. På köksön i den nya lägenheten står en av få saker som finns kvar från huset, en brun keramikskål som de fick
i bröllopsgåva av några vänner.

– Vi är så glada för varendaste grej som finns kvar. Till exempel stod det ett skåp i vardagsrummet som var sönderbränt, men när vi öppnade det såg vi att de 15 fotoalbum som legat där inne faktiskt fanns kvar. Jag tror de var 11 personer som jobbade med att sanera och torka alla foton, berättar Håkan.

Håkan och Ingela har inte ändrat sitt sätt att leva efter branden, mer än att de inte längre tänder några levande ljus. Nu är det batteriljus som gäller. Deras råd till andra är att fotografera mycket i sitt hem; möbler, smycken, tavlor, allt som har ett värde och som man vid en olycka kan vilja ha ersättning för. Att rusta sig mentalt för den här typen av händelser är svårare.

– När man upplevt en sådan här sak inser man att man klarar mer än vad man tror, menar Håkan. Konstigt nog är det väl såhär människan fungerar. Vi blir starka när vi måste. Inget skulle ju bli bättre av att vi inte klev upp ur sängen på morgonen.

text Cecilia Klang
foto Håkan Nilsson och Ingela Lönn Nilsson