Jag sparade ihop till min bil
Jag ville spara till en bil. I stället för att låna till köpet och betala av skulden efteråt, ville jag kunna köpa loss bilen på en gång. Det började i ganska liten skala.
Avbetalningsplanen på lån till ett fordon såg rätt belastande ut, tyckte jag. Vem vet om man kan betala flera tusen i månaden i framtiden? Jag kanske blir sjuk eller arbetslös? Bättre avsätta pengarna i förtid, resonerade jag. För mitt behov av en bil var inte akut, jag klarade mig än så länge bra med cykel och kollektivtrafik.
Sparnavigatorn
Jag hade hört om sparnavigatorn från en väninna, så jag laddade ner bankappen och knappade in mitt sparmål: 85 000 kronor om tre år. Det skulle kräva att jag sparande nästan 2 000 kronor i månaden. Det kändes lite mycket just då, så jag började med 1 000 kronor.
När jag träffade min rådgivare på Länsförsäkringar Göinge-Kristianstad, egentligen i ett helt annat ärende, nämnde jag mitt sparande, som då kändes rätt hopplöst. Rentav ändlöst. Mitt sparande var rödfärgat i Sparnavigatorn, ett tecken på att jag borde göra något åt saken. Jag var väl uppe i en summa motsvarande en moped.
Våga ta risk
Men bankrådgivaren hjälpte mig att ändra risken i mina placeringar. Höjde den ordentligt, för att jag skulle få bättre avkastning. Annars kunde jag lika gärna ha pengarna på ett räntekonto, resonerade hon. Pengarna ska jobba för mig, så uttryckte hon sig.
Hon fick mig också att öka sparandet till 2 000 kronor i månaden. Egentligen var det inte en summa jag märkte av. Den drogs automatiskt varje månad efter löning och jag anpassar ju ekonomin till det som finns på lönekontot. Jag gissar att pengarna hade gått till nöjen annars, men jag känner inte att jag försakat något.
Bilen blev min
Efter 2,5 år köpte jag min bil; en begagnad blå Skoda Fabia, som hade varit leasingbil och genomgått all den service som sådana bilar får. Det kändes tryggt.
Jag blev erbjuden köp på avbetalning av bilfirman och kände mig inte så lite nöjd när jag sa att nej, jag betalar nu direkt.
/Digitala analytikern Anna