Det brinnande huset blev min tågbiljett

I andra änden av landet hör man det bekanta ljudet från en mobil som vibrerar. Tareq stoppar diskret ned handen i kavajens ficka och trycker bort samtalet. Runt konferensbordet fortsätter mötesdeltagarna att prata. Ingen verkar ha hört ljudet.

Men Tareqs mobil fortsätter att ringa.

Under pausen ursäktar han sig och ställer sig en bit bort i korridoren. När han fiskar upp mobilen och trycker i gång skärmen ser han ett meddelande: ”RING MIG!”.

När Tareq och Johan väl får tag på varandra den där eftermiddagen har de först svårt att förstå varandra.
– Johan var helt uppjagad. Jag ställde tusen frågor men fick inte ur honom någon information, berättar Tareq.

Johan har skött fastigheten som Tareq äger i flera år. I huset finns både familjer,
ensamma hyresgäster och företag.

– Efter en stund var jag tvungen att ställa den viktigaste frågan. Jag sade åt honom att jag behöver veta om det är någon kvar i huset, om någon har blivit skadad.

Trots att fastigheten rymmer många familjer och nu sväljs av de stora lågorna har ingen person skadats. Men med en så stor fastighet och så många inblandade tänker Tareq att han bär ett stort ansvar för vad som händer framåt.

"Kändes som att allt gick i slow motion"

Och vad händer egentligen nu?
– Jag hade ju aldrig varit med om något sådant här tidigare. Jag tänkte att jag måste se till att mina hyresgäster har någonstans att bo över natten. Och samtidigt befann jag mig ju så långt bort.

Tareq hoppar på första tåget hem till Uppsala. Han hinner inte köpa någon biljett utan får visa en bild på sin brinnande fastighet när konduktören kommer för biljettkontroll. Och när de sakta ringlar sig upp genom landet ringer han runt till hotell i staden för att hitta lediga rum åt sina hyresgäster. Men överallt är det fullt. Och täckningen är dålig.

– Det kändes som att allt gick i slow motion, som att jag var i ett slags limbo.
Ingenting gick att lösa. Det enda jag visste var att jag måste ta mig hem till fastigheten.

Var beredd på att bli utfrågad

Några timmar tidigare, när Tareq står i korridoren utanför mötesrummet efter att ha pratat med en skärrad Johan, bestämmer han sig för att ringa till sitt försäkringsbolag: LF Uppsala.

Han får då ett direktnummer till skadejouren och strax därpå ett samtal från en person som kopplas in i sådana här typer av händelser. En samarbetspartner som hjälper kunden att ordna med allt det praktiska.

Och när Tareq sitter på tåget och desperat jagar lediga hotellrum ringer plötsligt samarbetspartnern från försäkringsbolaget.

– Han berättar för mig att han redan har fixat hotellrum åt familjen som behövde det. Det var så skönt att få veta att det var under kontroll, att jag inte behövde göra allt ensam.

Väl framme i Uppsala väntar en lång natt, full av funderingar och omtumlande känslor. Tareq sover inte, utan följer nyheterna där det nu rapporteras om branden. Han försöker samtidigt lista ut vad försäkringsbolaget kommer fråga honom dagen därpå. Han läser sina försäkringsvillkor om och om igen.

– Jag vet inte riktigt vilken bild jag hade av försäkringsbolag, men jag var beredd på att försvara mig, på att ingen skulle tro mig. Och samtidigt alla känslor som kommer över en. Jag tänkte på mina hyresgäster, alla deras saker som brunnit upp.

När den långa natten sakta övergått i dag ringer telefonen igen. Det är Tareqs skadereglerare Erik från LF Uppsala. Och han låter Tareq berätta sin historia i lugn och ro.

– Jag vågade erkänna att jag inte hade full koll på mina försäkringsvillkor. Men Erik berättade att jag hade en fullvärdig försäkring och inte behövde oroa mig. I stället kunde jag fokusera på att ta hand om mina hyresgäster. Och mig själv. En jättetyngd lyfte från mina axlar.

Frågetecknen rätades ut

När den första känslan av oro och förvirring lägger sig får Tareq svar på fler och fler frågor. Skaderegleraren Erik blir en trygg punkt som Tareq alltid kan ringa, oavsett storleken på sina funderingar.

– Jag var till exempel jättestressad och orolig över mina hyresgästers boendesituation. Jag kände ett stort ansvar där. Och Erik berättade att jag inte  behövde hålla i den bollen själv, utan att hyresgästernas försäkringsbolag kunde hjälpa till. I stället kunde jag fokusera på att mina hyresgäster mådde bra, att de var okej.

Och det är inte bara hyresgästerna som förlorar sina ägodelar i branden. Även Tareq har många saker i huset som under olycksdagen går upp i rök. Till Tareqs undsättning kommer därför ännu en person från LF Uppsala: Agneta. Hon är personen som ser över vilka ägodelar som han själv förlorat i branden.

– När jag träffade Erik och Agneta första gången förväntade jag mig ett långt och byråkratiskt möte. I stället mötte jag två glada personer som tydligt förklarade allt och hela tiden lugnade mig. De berättade vilka mina rättigheter var, i stället för att ifrågasätta mig. Det förändrade hela min bild av vad ett försäkringsbolag är.

Och kanske är det just så. När något hemskt händer som aldrig har hänt en förut, när villkoren ringlar sig långa i natten och man förbereder sig på vassa frågor och byråkrati. Då värdesätter man det mänskliga mötet mer än någonsin. Därför finns vi på LF Uppsala precis runt hörnet. För att hjälpa dig framåt.