- För mig är det viktigt. Jag ser mig inte enbart som mathantverkare. Jag är företagare också. Jag har gått all in för att utveckla det här och att få pris, som när jag blev Årets Småföretagare på Hylla Hudikgalan förra året, och att få Ung Växtkraft Gävleborg-priset nu inspirerar mig bara att satsa ännu mer, säger hon. Samma sak när hon vann guld i SM i Mathantverk.
- Klart att jag skulle kunna känna att nu rullar det på, nöja mig med det och slå mig till ro. Men sådan är inte jag. Jag vill framåt, utveckla, hitta nya vägar…
Men det är förstås inte bara att blunda och gasa. En strategi är viktig i idéflödet.
- I januari varje år skriver jag en målplan för året. En långsiktig och en kortsiktig. Dessutom har jag en dreamboard där jag kan plocka saker från ibland, förklarar hon.
En dröm – eller man kanske ska säga plan - nu är att köpa en större ostpress. Förr fick hon bara frågor om ostkakan. Nu får hon allt oftare frågor om företagande också.
- När människor ber mig om råd säger jag nätverk, nätverk, nätverk… Gå på frukostmöten, håll er framme, engagera er i branschorganisationer, lyssna på människor som varit med, prata med myndigheter. Klart de har en massa kunskap. Ta hjälp!
Mission in life
Medan vi går runt i mejeriet och hon förklarar tillverkningsprocessen berättar hon att hon ser som sitt ”mission in life” att sprida kunskap om hälsingeostkakan. Och då pratar hon inte om Hälsingland.
- Här vet folk vad det är. Att den är gnissling, att det går tio liter komjölk för att göra ett kilo, att recepten är många och så vidare. Men jag vill att hälsingeostkaka ska finnas överallt. Kan småländsk ostkaka säljas i hela landet kan hälsingeostkakan det också. Det mesta jag producerar, 5-6 ton produkter per år, säljs lokalt men jag har faktiskt även en återförsäljare i Stockholm numera.
Hon sitter i styrelsen för Sveriges Gårdsmejerier.
- Där driver vi frågor både nationellt och internationellt. Det är viktigt och det är dessutom, rent personligen, bra för mig eftersom nätverket växer.
Och på tal om internationellt.
- När jag och min sambo reser någonstans kollar jag alltid om det finns något gårdsmejeri som jag, eller vi då, kan besöka. Jag säger att det ska gå snabbt men det slutar med att jag är där i tre timmar medan sambon suckar…
Hur mycket hon egentligen jobbar?
- Haha, räknade jag timmar skulle jag bli deprimerad. Men jag är ju själv varumärket. Det inser jag nu. Det är viktigt att jag är ute och syns. En del som inte vet vad jag heter kallar mig faktiskt Ostkakan…