Flättinge Gårdscafé fyller tio och siktar framåt

De väntar sig en lugn dag, på grund av det mulna vädret. Men aktiviteten i bageriet är ändå i full gång. Nybakat bröd skärs upp och bullar tas in och ut ur ugnen.

Häng med till Flättinge Gårdscafé här (Youtube, 2 min)  

Här arbetar systrarna Louise, Josefin och Sandra Levinsson sida vid sida i det egna företaget Flättinge gårdscafé. Platsen är deras föräldragård, Uppegård, vackert belägen i det böljande landskapet mellan Huskvarna och Gränna.

Att de började med caféverksamhet berodde på en restaurering. När en officiersbyggnad från 1600-talet här på gården fixats till, fick familjen – som utgör fjärde generationen på platsen - höra att den gärna fick visas upp.

 Samtidigt ville systrarna hitta på något tillsammans.

– Och vi har alltid tyckt om att gå på fik, fika och sånt, berättar Louise.

– Någonstans där uppstod idén, säger Sandra.

Sommarjobb

När de startade Flättinge gårdscafé gick Louise fortfarande i gymnasiet. De första åren diskade de i ett hus, bakade i ett och serverade i ett annat.

Då gick det inte ens att hålla igång vintertid på grund av kylan – även om de hade hunnit.

– Så länge någon pluggade körde vi alltid bara på sommaren, som sommarjobb. Sen när två av oss inte gjorde det testade vi att ha öppet på jul, berättar Louise.

Josefin Levinsson har fullt upp i bageriet även om det väntas bli ännu en regnig dag denna sommar.

Där vi sitter under intervjun, i den nu hemtrevligt ombonade huvudbyggnaden, var det tidigare ett stall. Som i det mesta de gör, har de även fixat mycket med möbler och inredning själva. På toaletten är en uppochnedvänd svartmålad mjölkkanna hållare för papperet bredvid handfatet.

Drivet

I dag är de tre systrarna 30, 28 och 26 år och ansvaret för företaget har de delat mellan sig. Louise har mest ansvar för att baka bröd och bullar men är också ansvarig för inköp. Sandra är mer i kassan, har personalansvar och ansvar för servicen mot kunderna. I sötlupinsdelen, vi ska återkomma till den, är hon ansvarig för införsäljning och kommunikation. Den tredje systern, Josefin, bakar också det mesta men är mer ansvarig för småkakor. Och för ekonomin.

Sommaren innebär klart mest jobb, konstaterar de.

– Då är det nästan 200 procent, säger Sandra.

Men ork och driv har de gott om.

– Jag tror det är utvecklingen som gör det. Att man får bestämma själv hur man ska göra saker. Och när man tycker något är roligt går tiden fort, säger Louise.

De gillar helt enkelt att vara sina egna.

– Vi vill ju också driva gården vidare på vårt sätt. Vi vill kanske inte ha traditionellt jordbruk men testar olika vägar, säger Sandra.

Själv har hon bott i USA ett år och pluggat i Helsingborg och de har alla varit ute och rest en hel del, berättar Sandra. När de nu är samlade där de växte upp igen bor hon och Louise ett stenkast från caféet, medan Josefin bor i ett hus lite längre bort.

Att släkten har en historia på gården är positivt. Ja, jo, det ”känns som hemma”, medger Louise och skrattar.

Sötlupin - jämförbar med sojabönan.

”Den svenska sojan”

I caféet jobbar de från grunden och hållbarheten är viktig. Bären, frukterna, salladen är alla lokala. 

– Vi försöker göra så mycket vi hinner och kan härifrån, säger Louise.

Från det egna jordbruket får dikorna och fåren på gården mat. På en stege i cafét hänger fårskinn till salu.

Tidigare hade de kikärtor i cafét men när de istället ville ha något mer svenskt, för att inte importera så mycket, föll tanken på sötlupin.

Och ett nytt ben i verksamheten började att ta form.

Bönan från sötlupin har en hög proteinhalt, jämförbar med sojabönan, och kallas därför ”den svenska sojan”. Systrarna odlar nu för fjärde säsongen lupinerna själva och gör sedan bönbiffar av dem. Odlingarna har de på olika ställen varje år och årets ligger en bit från caféet. Skörden blir i augusti/september.

För första året levererar de i år biffarna till butik men det är andra året de levererar dem till restauranger och caféer. Innan har man bara kunnat äta dem här på Flättinge gårdscafé.  

Nu har de möjlighet att expandera verksamheten.

– Ja, vi har stor tillagningslokal och stora odlingsareal, säger Sandra.

Och efterfrågan? Den är på uppåtgående, upplever de.

– Det tar tid men den finns. Sötlupin är rätt ovanlig fortfarande, men har funnits rätt länge inom växtbaserat, säger Louise.

Inspirerande blandning

Turisterna har börjat hitta tillbaka efter pandemin. Caféet har också många stammisar, med sommarställen i krokarna. Gästerna är både äldre, yngre och barnfamiljer.

Affärerna rullar på och med den nya grenen i företaget finns mycket att bygga vidare på.

– Roligast tycker jag är att företaget är så tvådelat. Blandningen, sötlupin och caféet, säger Louise.

Och fortfarande efter tio år som caféägare tycker hon att hon njuter av tillvaron.

– Man blir lätt hemmablind, men det är ju en fantastisk miljö det här. Det kan jag tänka när jag går och plockar blommor till saften, avslutar Louise.

Cafédelen ligger ”hemma på gården”, bokstavligen ett stenkast från två av systrarnas bostäder.